Trots att flyget är en bidragande orsak till spridningen av COVID-19 har det utmålats som ett offer för pandemin. Flygbranschen har fått mycket stora summor i statligt stöd, med siktet inställt på en återgång till ”business as usual”. Frågan är vem som tjänar på en sådan återgång? Professor Stefan Gössling föreslår i sin artikel ’Risks, resilience, and pathways to sustainable aviation: A COVID-19 perspective’ att pandemin istället ska ses som en möjlighet till att ompröva grunderna för det globala flygsystemet.
I dagens system är de stora samhällsrisker flyget medför – både genom spridningen av sjukdomar och genom höga klimatutsläpp – inte inräknade i dess kostnadsanalyser, och avspeglas inte heller i biljettpriserna. Medan riskerna drabbar hela vårt samhälle, är de möjligheter flyget erbjuder få förunnade. Även om företrädare för flygindustrin vill få oss att tro att flygresor är en global norm, flyger i själva verket bara ett fåtal procent av världens befolkning internationellt under ett år. Billiga flygresor ger inte fler möjligheten att flyga, utan snarare de som redan flyger möjligheten att flyga ännu mer.
Frågan är om ens flygbranschen vinner på dagens system. Genom att tänka nytt och införa en affärsmodell som fokuserar på lönsamhet snarare än intäkter skulle antalet flygresor kunna minska rejält och ändå öka sektorns vinstmarginaler. Ett minskat utbud, till exempel genom en utsläppsbegränsning, skulle sannolikt medföra att betalningsviljan ökade. Gössling konstaterar att flygsystemets utgångspunkt bör vara hur mycket flygresor som verkligen behövs och att COVID-19 pandemin här ger utrymme för kritisk reflektion.
Läs hela Stefan Gösslings artikel här.
Maja Rosén
Vi håller oss på jorden